Det dimmar i blått.


Jo det gick ju som jag tänkt mig.
Upprördhet men jag anar förståelse.

Imorrn blir det ett härligt samtal med Jennie i alla fall. Kan behövas efter ikväll. Tack för att sådana som du finns.
Och sådana som du Lovisa. PUSS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0